Ständigt småstressad

Jag har en ständig oro i kroppen, jag blir inte av med det. Jag har inget att känna oro över.
Jag är småstressad hela tiden, just nu handlar denna stress om framtiden. Jag har slutat planera mitt liv, det blir ändå inte som man tänkt sig.

Jag är riktigt glad och nöjd med mitt liv och min familj, de är de bästa jag har. Någonstans ligger en tanke, en fråga i bakhuvudet och gnager och gnager. Jag vill inte ha den tanken i mitt huvud, jag vill leva mitt liv i fred. Jag är nöjd och glad och trivs i mitt liv och min familj. Men tanken bara gnagar, kanske därav småstressen, för jag vill inte ha den tanken.. Den gnager hål i mitt trygga jag. Ett litet hjärnspöke..
Den tanken handlar om mig, bara om mig.
Jag har lärt mig en sak under min livs resa, som verkligen har gått upp och ner, tänk inte "tänk om..." det är redan försent, tänk istället framåt. Titta i backspegeln och gör något bra av tidigare erfarenheter i framtiden.

Nytt och utelämnande

Detta är för mig en ny värld, att blogga. Har varit tveksam till det länge, samtidigt som det har varit lockande.

Men nu är jag här, jag gör detta anonymt tills jag känner mig bekväm och säker i bloggandet.

Orkar inte svara på nyfikna frågor och ifrågasättanden av de som står mig nära, vill kunna blogga och få ur mig utan att bli avslöjad. Mår bäst så nu.

Bekymmerslöst liv

Har haft en fråga ett tag nu i huvudet, var det bättre förr? Hur definieras förr? Var det när man själv var liten, eller var det den tiden då det inte fanns flygplan som var tvungen att ställa in flygningarna pga vulkanutbrott?

I min värld och blogg är det nog när jag var liten..

När jag var 3 år så var livet bekymmerslöst, jag vill rymma dit ibland, att någon annan tar ansvar över mig ett tag igen. Jag vill bli omhändertagen av någon som lagar mat, städar och tvättar. Det behöver inte alls vara mamma eller pappa, vem som helst får ställa upp, bara du/ni är snälla. Vill känna mig liten. Jag vill inte leva om mitt liv, jag är rätt nöjd. Vill bara känna mig liten igen som en 3 åring, då livet var bekymmerslöst.